Alexandralouisa

Allt har börjat landa i mitt huvud nu, börjar förstå att allt som har hänt under veckan är sanningen, det va inget dåligt april skämt eller nån dröm, det är verkligheten, den hårda verkligheten som tyvärr alla kommer att gå igenom  nån gång.
Sorg tar tid

Sorg över att han är borta och att jag aldrig kommer se honom igen, förutom varje kväll när jag sluter mina ögon.
Minnen som kommer fram från alla år, som gör så ont i mitt hjärta.
Frågor som snurrar runt och runt i mitt huvud som ingen annan än han kan svara på.
Funderingar om hur han igentilgen mådde, varför sa han inget när vi pratade.
Huvudvärk pga av allt som händer.
Tårar som kommer varje kväll, så ledsen det tar aldrig slut.
Ångest över att jag inte fanns där.
Trötthet, varför kan jag inte få vila, få sova ordentligt.

Cancer är en hemsk sjukdom som tar liv, när man minst annar det.